publicerad: 2015
hångrin
hån|grin
substantiv
~et; pl. ~ hån grin
Singular | |
---|---|
ett hångrin | obestämd form |
ett hångrins | obestämd form genitiv |
hångrinet | bestämd form |
hångrinets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hångrin | obestämd form |
hångrins | obestämd form genitiv |
hångrinen | bestämd form |
hångrinens | bestämd form genitiv |