publicerad: 2015
habitation
hab·it·at·ion
substantiv
~en ~er • bebyggelseenhet, boningshus, gård
Singular | |
---|---|
en habitation | obestämd form |
en habitations | obestämd form genitiv |
habitationen | bestämd form |
habitationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
habitationer | obestämd form |
habitationers | obestämd form genitiv |
habitationerna | bestämd form |
habitationernas | bestämd form genitiv |