publicerad: 2015
identitetskort
id·ent·itets|kort
substantiv
~et; pl. ~ identitet 1 2kort
Singular | |
---|---|
ett identitetskort | obestämd form |
ett identitetskorts | obestämd form genitiv |
identitetskortet | bestämd form |
identitetskortets | bestämd form genitiv |
Plural | |
identitetskort | obestämd form |
identitetskorts | obestämd form genitiv |
identitetskorten | bestämd form |
identitetskortens | bestämd form genitiv |