publicerad: 2015
identitetsnummer
id·ent·itets|nummer
substantiv
‑numret; pl. ~, best. pl. ‑numren identitet 1 nummer 1
Singular | |
---|---|
ett identitetsnummer | obestämd form |
ett identitetsnummers | obestämd form genitiv |
identitetsnumret | bestämd form |
identitetsnumrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
identitetsnummer | obestämd form |
identitetsnummers | obestämd form genitiv |
identitetsnumren | bestämd form |
identitetsnumrens | bestämd form genitiv |