publicerad: 2015
inbuckling
in|buckl·ing
substantiv
~en ~ar 2buckla
Singular | |
---|---|
en inbuckling | obestämd form |
en inbucklings | obestämd form genitiv |
inbucklingen | bestämd form |
inbucklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inbucklingar | obestämd form |
inbucklingars | obestämd form genitiv |
inbucklingarna | bestämd form |
inbucklingarnas | bestämd form genitiv |