publicerad: 2015
indiciebevis
in·dicie|be·vis
substantiv
~et; pl. ~ indicium bevis 1
Singular | |
---|---|
ett indiciebevis | obestämd form |
ett indiciebevis | obestämd form genitiv |
indiciebeviset | bestämd form |
indiciebevisets | bestämd form genitiv |
Plural | |
indiciebevis | obestämd form |
indiciebevis | obestämd form genitiv |
indiciebevisen | bestämd form |
indiciebevisens | bestämd form genitiv |