publicerad: 2015
knarkare
knark·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. knarkarna • ⟨vard.⟩ narkoman
Singular | |
---|---|
en knarkare | obestämd form |
en knarkares | obestämd form genitiv |
knarkaren | bestämd form |
knarkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knarkare | obestämd form |
knarkares | obestämd form genitiv |
knarkarna | bestämd form |
knarkarnas | bestämd form genitiv |