publicerad: 2015
knatting
knatt·ing
substantiv
~en ~ar 1 ⟨vard.⟩ knatte2 ⟨vard.⟩ liten butelj med sprit
Singular | |
---|---|
en knatting | obestämd form |
en knattings | obestämd form genitiv |
knattingen | bestämd form |
knattingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knattingar | obestämd form |
knattingars | obestämd form genitiv |
knattingarna | bestämd form |
knattingarnas | bestämd form genitiv |