publicerad: 2015
knegare
kneg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. knegarna • ⟨vard.⟩ knega
Singular | |
---|---|
en knegare | obestämd form |
en knegares | obestämd form genitiv |
knegaren | bestämd form |
knegarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knegare | obestämd form |
knegares | obestämd form genitiv |
knegarna | bestämd form |
knegarnas | bestämd form genitiv |