publicerad: 2015
kobbe
kobbe
[kåb`e]
substantiv
~n kobbar • rundat mindre skär
Singular | |
---|---|
en kobbe | obestämd form |
en kobbes | obestämd form genitiv |
kobben | bestämd form |
kobbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kobbar | obestämd form |
kobbars | obestämd form genitiv |
kobbarna | bestämd form |
kobbarnas | bestämd form genitiv |