publicerad: 2015
kongruensregel
kon·gru·ens|regel
substantiv
~n ‑regler • ⟨språkv.⟩ kongruens 1regel
Singular | |
---|---|
en kongruensregel | obestämd form |
en kongruensregels | obestämd form genitiv |
kongruensregeln | bestämd form |
kongruensregelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kongruensregler | obestämd form |
kongruensreglers | obestämd form genitiv |
kongruensreglerna | bestämd form |
kongruensreglernas | bestämd form genitiv |