publicerad: 2015
konjugering
kon·jug·er·ing
substantiv
~en ~ar konjugera
Singular | |
---|---|
en konjugering | obestämd form |
en konjugerings | obestämd form genitiv |
konjugeringen | bestämd form |
konjugeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konjugeringar | obestämd form |
konjugeringars | obestämd form genitiv |
konjugeringarna | bestämd form |
konjugeringarnas | bestämd form genitiv |