publicerad: 2015
magnetofon
magn·eto·fon
[‑få´n]
substantiv
~en ~er • ⟨ngt åld.⟩ bandspelare
Singular | |
---|---|
en magnetofon | obestämd form |
en magnetofons | obestämd form genitiv |
magnetofonen | bestämd form |
magnetofonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
magnetofoner | obestämd form |
magnetofoners | obestämd form genitiv |
magnetofonerna | bestämd form |
magnetofonernas | bestämd form genitiv |