publicerad: 2015
mankemang
manke·mang
[‑maŋ´]
substantiv
~et; pl. ~ • fel, brist, missförhållande
Singular | |
---|---|
ett mankemang | obestämd form |
ett mankemangs | obestämd form genitiv |
mankemanget | bestämd form |
mankemangets | bestämd form genitiv |
Plural | |
mankemang | obestämd form |
mankemangs | obestämd form genitiv |
mankemangen | bestämd form |
mankemangens | bestämd form genitiv |