publicerad: 2015
menighet
men·ig·het
substantiv
~en ~er • samling församlade människor, allmänhet; sammanslutning, samfund
Singular | |
---|---|
en menighet | obestämd form |
en menighets | obestämd form genitiv |
menigheten | bestämd form |
menighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
menigheter | obestämd form |
menigheters | obestämd form genitiv |
menigheterna | bestämd form |
menigheternas | bestämd form genitiv |