publicerad: 2015
monoman
1mono·man
[‑ma´n]
adjektiv
~t ~a • om person: starkt ensidig
Positiv | |
---|---|
en monoman + substantiv | |
ett monomant + substantiv | |
den/det/de monomana + substantiv | |
den monomane + maskulint substantiv |
2mono·man
[‑ma´n]
substantiv
~en ~er • monoman person
Singular | |
---|---|
en monoman | obestämd form |
en monomans | obestämd form genitiv |
monomanen | bestämd form |
monomanens | bestämd form genitiv |
Plural | |
monomaner | obestämd form |
monomaners | obestämd form genitiv |
monomanerna | bestämd form |
monomanernas | bestämd form genitiv |