publicerad: 2015
naturläkare
nat·ur|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna • till natur 1,3 läkare
Singular | |
---|---|
en naturläkare | obestämd form |
en naturläkares | obestämd form genitiv |
naturläkaren | bestämd form |
naturläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturläkare | obestämd form |
naturläkares | obestämd form genitiv |
naturläkarna | bestämd form |
naturläkarnas | bestämd form genitiv |