publicerad: 2015
naturmedicin
nat·ur|med·ic·in
substantiv
~en ~er • till medicin 1,2 natur 1
Singular | |
---|---|
en naturmedicin | obestämd form |
en naturmedicins | obestämd form genitiv |
naturmedicinen | bestämd form |
naturmedicinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturmediciner | obestämd form |
naturmediciners | obestämd form genitiv |
naturmedicinerna | bestämd form |
naturmedicinernas | bestämd form genitiv |