publicerad: 2015
normbildare
norm|bild·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bildarna norm bilda 1
Singular | |
---|---|
en normbildare | obestämd form |
en normbildares | obestämd form genitiv |
normbildaren | bestämd form |
normbildarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
normbildare | obestämd form |
normbildares | obestämd form genitiv |
normbildarna | bestämd form |
normbildarnas | bestämd form genitiv |