publicerad: 2015
okunskap
o|kun·skap
substantiv
~en ~er o- 1 kunskap
Singular | |
---|---|
en okunskap | obestämd form |
en okunskaps | obestämd form genitiv |
okunskapen | bestämd form |
okunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
okunskaper | obestämd form |
okunskapers | obestämd form genitiv |
okunskaperna | bestämd form |
okunskapernas | bestämd form genitiv |