publicerad: 2015
omgivning
om|giv·ning
substantiv
~en ~ar • omgivande område el. personer; omvärld
Singular | |
---|---|
en omgivning | obestämd form |
en omgivnings | obestämd form genitiv |
omgivningen | bestämd form |
omgivningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omgivningar | obestämd form |
omgivningars | obestämd form genitiv |
omgivningarna | bestämd form |
omgivningarnas | bestämd form genitiv |