publicerad: 2015
omhänderta
om·händ·er|ta
el. åld. om·händ·er|taga
[‑hän`d‑]
verb
‑tog, ‑tagit, ‑tagen ‑taget ‑tagna, pres. ‑tar • ta ansvaret för; om polisman e.d.: beröva friheten
| Finita former | |
|---|---|
| omhändertar (omhändertager) | presens aktiv |
| omhändertas (omhändertages) | presens passiv |
| omhändertog | preteritum aktiv |
| omhändertogs | preteritum passiv |
| omhänderta (omhändertag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att omhänderta (omhändertaga) | infinitiv aktiv |
| att omhändertas (omhändertagas) | infinitiv passiv |
| har/hade omhändertagit | supinum aktiv |
| har/hade omhändertagits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| omhändertagande | |
| Perfekt particip | |
| en omhändertagen + substantiv | |
| ett omhändertaget + substantiv | |
| den/det/de omhändertagna + substantiv | |
| den omhändertagne + maskulint substantiv | |


