SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
orienterare
orient·­er·­are [‑e`r‑] substantiv ~n; pl. ~, best. pl. orienterarna till orientera 3
Singular
en orienterareobestämd form
en orienteraresobestämd form genitiv
orienterarenbestämd form
orienterarensbestämd form genitiv
Plural
orienterareobestämd form
orienteraresobestämd form genitiv
orienterarnabestämd form
orienterarnasbestämd form genitiv