publicerad: 2015
personundersökare
pers·on|under·sök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑undersökarna • i brottmål
Singular | |
---|---|
en personundersökare | obestämd form |
en personundersökares | obestämd form genitiv |
personundersökaren | bestämd form |
personundersökarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
personundersökare | obestämd form |
personundersökares | obestämd form genitiv |
personundersökarna | bestämd form |
personundersökarnas | bestämd form genitiv |