publicerad: 2015
personutredning
pers·on|ut·red·ning
substantiv
~en ~ar person 1 utredning
Singular | |
---|---|
en personutredning | obestämd form |
en personutrednings | obestämd form genitiv |
personutredningen | bestämd form |
personutredningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
personutredningar | obestämd form |
personutredningars | obestämd form genitiv |
personutredningarna | bestämd form |
personutredningarnas | bestämd form genitiv |