publicerad: 2015
planlösning
plan|lös·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. för bostad
Singular | |
---|---|
en planlösning | obestämd form |
en planlösnings | obestämd form genitiv |
planlösningen | bestämd form |
planlösningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
planlösningar | obestämd form |
planlösningars | obestämd form genitiv |
planlösningarna | bestämd form |
planlösningarnas | bestämd form genitiv |