SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PLAN pla4n, sbst.1, i bet. I 1, 2, II 13 r. l. m. (VarRerV 23 (1538; i bet. I 1) osv.) ((†) n. SColumbus Vitt. 74 (1669: plan, pl.; i bet. I 1)), i bet. I 3, 59, 10 a, b n. (Stiernhielm Arch. B 1 b (1644; i bet. I 7 a; ovisst), Melanderhjelm Astr. 1: XLII (1795; i bet. I 3) osv.) ((†) r. l. m. Triewald Förel. 1: 158 (1728, 1735; i bet. I 5 a), SvH IX. 1: 46 (1908; i bet. I 10 a)), i bet. I 4 n. l. r. l. m. (n. Schroderus Comenius 519 (1639: plan, pl.; i bet. b), NF 4: 993 (1881; i bet. e) osv.; r. l. m. 1Kon. 7: 31 (Bib. 1541; i bet. a), BerC12Hyldn. C 4 a (1697), SkrGbgJub. 19: 286 (1923; i bet. c). Anm. I bet. I 4 användes ordet ss. r. l. m. numera bl. i c o. d, i vilka moment detta genus är enarådande); best. ss. r. l. m. -en, vard. äv. =, ss. n. -et; pl. ss. r. l. m. -er32 (Broman Glys. 1: 181 (1726; i bet. I 1) osv.) ((†) -ar Joel 1: 19 (Bib. 1541), VDAkt. 1794, nr 394 (: Äng-Planar)), ss. n. = (Schroderus Comenius 519 (1639) osv.), äv. (numera nästan bl. i I 9) -er32 (Melanderhjelm Astr. 1: XLII (1795; i bet. I 3), SvD 1909, nr 229, s. 6 (: biplaner; i bet. I 6)); förr äv. (i bet. I 2 o. 3) PLANUM, n.
Ordformer
(plan 1538 osv. planum 17681852)
Etymologi
[fsv. plan, m., slätt; jfr d. plan, r. l. n., mlt. o. mht. plān, m., t. plan, m., eng. plan, plane, fr. plan, m.; ytterst av lat. planum, n. sg. av planus (se PLAN, adj.); i bet.: tomt (se I 1 b), underlag o. d. (se I 4) samt i bet. II återgår ordet möjl. ytterst på ä. fr. plant, plats för en byggnad l. staty o. d., vbalsbst. till planter (se PLANTERA). — Jfr PLÅN]
I. om markparti med jämn yta l. om jämn yta i allm. samt i anv. som närmast sammanhänga med dessa bet.
1) ss. beteckning för ett markparti med (relativt) jämn o. vågrät (l. svagt sluttande) yta; numera bl. om relativt begränsat o. (väsentligen) öppet dylikt markparti; särsk. om öppen markyta som (hörande till tomten) befinner sig framför en byggnad l. mellan byggnaderna på en gård o. dyl. l. som iordningställts l. användes för viss värksamhet; äv. om öppen plats i en stad o. d.; förr äv. om större (odlad) slätt l. slättland; jfr 2, 3 e, 5 (b). VarRerV 23 (1538). Tå hafwa the leetat vth een wacker Plaan som war beqwämligh til at danssa och giöra sigh lustigh vppå. Widekindi KrijgH 262 (1671). (Sinear är) dhen stora Planen i Babylonien, i dhen Negden hwarest Floderne Tygris och Euphrates rinna vthi hwarannan. RelCur. 321 (1682). Planen frammanföre Opera-huset på norrmalmstorg. PH 12: 521 (1782). Ärevördiga träd kasta sin skugga över den sandade (gårds-)planen. SvTrädgK 1: 7 (1930). jfr BLEK-, BLEKNINGS-, GRUS-, GÅRDS-, KAJ-, KYRK-, MANGÅRDS-, SAND-, SKOL-PLAN m. fl. — särsk.
a) om till trädgård l. park hörande markyta som upptages av gräsmatta; äv. (i sht i poesi l. vitter stil) om annan (numera bl. relativt begränsad) markyta (äng o. d.) som är beväxt med gräs (o. blommor); äv. (ngn gg i poesi l. vitter stil) om blomsterland l. blomsterrabatt; förr äv. om åker o. d. (Bröt-Anund) lät upbryta ödemarker til nyttiga planer. Broman Glys. 1: 181 (1726). Omkring en strandbädd af den finaste hvita sand, .. stå i täta grupper höga, resliga tallar .. och der bakom har du en plan af den yppigaste grönska. Ekström Vandr. 10 (1871). Blommor på de mörka planer. Karlfeldt FridLustg. 77 (1901). (†) The lustigha planar j öknenne. Joel 1: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: betesmarkerna). jfr BLOM-, BLOMSTER-, GRÄS-, ÄNGS-PLAN.
b) (†) tomt. (Jag har) varit nödsakad anhålla om plan at bygga mig en liten koja på i höst. Hjelt Medicinalv. 2: 96 (cit. fr. 1756).
c) (†) om fält l., i utvidgad anv. (jfr e), annan markyta ss. plats för strid; jfr SLAG-FÄLT. Honom (dvs. en rätt stridsman) warder icke altijdh tilstadt at han fåår vthwelia sich sielff hwad plan han skal strijdha vppå. OPetri Kr. 79 (c. 1540). särsk. i uttr. blodad l. blodig plan. Runeberg 5: 114 (1860). På blodig plan / Var bonden tapper som en veteran. CVAStrandberg 3: 189 (1869).
d) om markparti som iordningställts l. användes för lek l. idrott; ofta elliptiskt för: fotbollsplan. Plan för bollkastning. Lindfors (1824). Med rätta fick .. (fotbollsspelaren N. N.) betyget bäste man på plan. SDS 1951, nr 117, s. 12. jfr BOLL-, DANS-, FOTBOLLS-, KRICKET-, KROCKET-, LEK-, SPEL-, TENNIS-PLAN m. fl.
e) (†) i utvidgad anv. (jfr c), om jordytan i dess helhet (tänkt ss. ett vidsträckt fält); i uttr. all jordens plan, världens vida plan. Then undersköna Borg (dvs. himmeln) så wjda sig utsträkker / At han all Jordens Plaan och Haafsens rymbd betäkker. Spegel GW 60 (1685). Verdsens vida plan. Nordenflycht Turt. 13 (1743).
2) (relativt slätt o.) vågrätt (o. öppet) markparti som avbryter en sluttning l. upptill avslutar ett bärg l. en kulle o. d.; avsats; platå; numera bl. ngn gg i ssgr. En frij plaan vppå kullan aff berghit. 4Mos. 23: 14 (Bib. 1541). Spetsen (av Städjan) formeras af en liten plan, några hundrade steg i omkrets. Hisinger Ant. 1: 46 (1819). Læstadius UppodlLappm. 36 (1824). — jfr BÄRG-, VÄKTAR-PLAN.
3) om jämn o. icke l. blott föga krökt yta i allm.; särsk. (geom. o. i från geometrien utgående fackspr.) ss. beteckning för en yta som uppfyller villkoret att var särskild punkt i ytan kan förbindas med vilken som helst annan punkt däri medelst en rät linje som helt o. hållet ligger i ytan; vanl. om obegränsad dylik yta (tänkt ss. lagd l. gående genom en l. flera punkter på l. i ett föremål l. i rymden) l. om (uppritad) dylik yta vars gränslinjer sakna betydelse; äv. om (materiell) yta som är så jämn o. så föga krökt att den i det närmaste utgör ett plan l. för blicken (l. känseln) ter sig ss. ett plan (i nyss angivna bem.). Om tvänne räta lineer äro vinkelrätta, emot en ock samma plan, så äro de parallela med hvarandra. Strömer Eucl. 2: 266 (1748). Om en kula af fullkomlig spänstighet stöter snedt emot en orörlig hård plan, studsar hon därifrån med lika hastighet, som hon kom. Duræus Naturk. 20 (1759). Då tvänne planer skära hvarannan, skal (osv.). Melanderhjelm Astr. XLII (1795). Genom varje punkt på jorden kan man tänka sig ett plan lagt, som tangerar jorden i den punkten. Detta plan kallas horisontalplanet. Rendahl o. Söderborg Astr. 5 (1926). — jfr AVVÄGNINGS-, AXEL-, BAK-, BAN-, BAS-, BLICK-, CENTRUM-, CIRKEL-, DELNINGS-, DIAGONAL-, EKVATORIAL-, FOKAL-, FRONTAL-, HORISONTAL-, HUVUD-, KOORDINAT-, LOD-, MEDEL-, MERIDIAN-, MIDSKEPPS-, MITT-, MYNNINGS-, NOLL-, NORMAL-, SAGITTAL-, VERTIKAL-PLAN m. fl. — särsk.
a) i sg. best. med generell bet.; särsk. (i fråga om kartritning o. d.) i uttr. (avbilda l. projiciera ngt) i planet. 2NF 13: 1161 (1910). (Jord-)Globens yta, el. del därav, skall .. (på kartan) avbildas i planet. SvUppslB 15: 72 (1933).
b) fys., miner. om gränsyta på kristall, prisma o. d. Hisinger Ant. 2: 76 (1820). Kristallerna äro .. begränsade af plan, som mötas i kanter och hörn. Rebau NatH 3: 11 (1879). Smith OrgKemi 11 (1938).
c) tekn. plan arbetsyta på värktyg o. d. 2NF 25: 1491 (1917; på slägga).
d) konst.
α) på målning: (större) yta målad i samma färg; färgplan. Sirén Pilo 113 (1902). Vanligen återgivas (på de persiska miniatyrerna) linjerna med tunna .. penselstreck, ibland framträda de blott som gräns mellan olikfärgade plan. Munthe IslamK 283 (1929). jfr FÄRG-PLAN. särsk. (i sht i poesi l. vitter stil) i utvidgad anv.: yta som gm sin färg sticker av mot omgivningen. I violetta plan, af qvällsols ljus förgyld, / syns bergets krönta topp sig spegla klart och tydligt. Josephson SvRos. 18 (1888). Nu dansar ljuset i förgyllda plan / på takens vinkelvärld av tegelpannor. Österling Idyll. 55 (1917).
β) yta som utgör bakgrund till en relief. Professor Sergel har ej tillåtit att medaillonernes plan skulle med en el. annan couleur anstrykas. Calonius BrPorthan 134 (1795). Estlander KonstH 245 (1867).
e) geol. om relativt jämnt o. vågrätt (l. svagt sluttande) markparti med särskild tanke på att dess yta liknar ett geometriskt plan; särsk. om dylikt markparti vars yta utformats av eroderande krafter (o. som avbryter en sluttning o. d.); jfr 1, 5 (b). Sjögren Torneträsk 126 (1909). jfr PENE-, TERRASS-, UTJÄMNINGS-PLAN m. fl. särsk. om det centrala partiet av en högmosse; i ssgn MOSS-PLAN.
f) (i sht i poesi l. vitter stil) om havs- l. vattenyta. (Eva:) när jagh watnets plan besåg medh mycken flijt, / Såg jagh migh ock så sielf. Spegel TPar. 132 (1705). Vädret är lugnt, skyarna simma, / Blixt och Norrsken lysa vatnets plan. Bellman (BellmS) 1: 187 (1770, 1790). Hafvets jämna plan. Jensen FjStig 91 (1893).
4) (i sht i fackspr.) ss. beteckning för (upphöjt) underlag med jämn yta l. för relativt tunt o. brett, jämntjockt föremål (skiva, flak o. d.); förr stundom om i det fria uppförd plattform l. estrad för åskådare vid en akt (kröning, avrättning m. m.). Uppå Kongl. Residentz-Huusetz öfre Borgård .. war (vid K. XII:s kröning) en stoor Plaan, under den Kongl. Thronen upbygd. BerC12Hyldn. C 4 a (1697). Så stora planer, som våra största Glasspeglar äro. Rinman JärnH 38 (1782). Midt på platsen (där Anckarström avrättades) en upphöjd plan af bräder. MoB 2: 70 (1792). 4 st. nickor på planer bordvarts. KatalFlottUtst. 1897, s. 14. Ledd af studier öfver fåglarnas flykt påvisade .. (O. Lilienthal) genom systematiska försök de bärande egenskaperna hos svagt hvälfda plan. 2NF 8: 671 (1907); jfr f. På ett plan står Dora (i ateljén), klädd som Svea, i pose. Hedberg Nationalmon. 84 (1923). — jfr BRO-, LAST-PLAN. — särsk.
a) (†) om list? (se LIST, sbst.2 3). Halsen mitt på stolen (dvs. fotstället till bäckenet) war en aln högh .. och på halsenom woro bulor j plananar, hwilke fyrkant woro. 1Kon. 7: 31 (Bib. 1541; Luther: felden, die vierecket waren; Bib. 1917: sidolisterna .. voro fyrkantiga); jfr Bib. 1703, Ordel. s. k 3 b.
b) (†) om infattning till ädelsten? Ringar, (i hwilkas plaan Edlesteenar skijna). Schroderus Comenius 519 (1639; t. texten: Kasten).
c) (i vissa trakter) om på marken lagt golv att utföra vissa arbeten på. Innanför stora bryggan (vid fiskläget) utbreder sig en rätt vidlyftig ”plan” av plankor. Här lagas de stora vadarna, här lastas och lossas. SkrGbgJub. 19: 286 (1923).
d) (i fackspr.) platta av sten, cement o. d. i golvet framför eldstad (till skydd mot nedfallande glöd l. bränder). Rothstein Byggn. 447 (1859). För eldstad med icke murad fot skall planen hava en utsträckning av minst 30 cm. framtill. Bildmark Entrepr. 99 (1921). jfr KAKELUGNS-, STEN-PLAN.
e) byggn., sjöt. om litet golv som bildar avsats i l. upptill l. nedtill avslutar en trappa; ofta med anslutning till bet. 7, med särskild tanke på att golvet ingår ss. enhet i ett antal golv med olika höjdlägen. På större fartyg är vanligen ett plan, fallrepsplan, anbragt vid (fallreps-)trappans öfre ände samt ett mindre dylikt vid dess nedre ände. NF 4: 993 (1881). Vestibulen .. innehåller en dubbelarmad trappa i fyra plan, gående genom båda våningarna. Böttiger Drottnh. 33 (1889). jfr BEGYNNELSE-, FALLREPS-, SLUT-, TRAPP-PLAN.
f) flyg. om (välvd) skiva ss. bärande (l. styrande) organ i flygmaskiner konstruerade efter principen tyngre än luften; i sht ss. senare led i ssgr. Segelflygplanet har ovanligt långa och lätta plan. TurÅ 1942, s. 267. jfr BÄR-, RODER-, STABILITETS-, STJÄRT-, STYR-, STÖD-PLAN.
5) i uttr. lutande l. sluttande plan, om plan (i bet. 3) l. markyta l. skivformigt föremål o. d. som lutar l. sluttar mot ngt.
a) utan bestämning som anger ngt varemot planet osv. lutar: plan osv. som bildar vinkel med horisontalplanet.
α) i eg. anv.; numera bl. i uttr. lutande plan. En tung Kropp på en sluttande Plan förlorar en del af sin tyngd. Triewald Förel. 1: 158 (1728, 1735). SFS 1906, nr 10, s. 38.
β) bildl., om gradvis skeende förfall o. d.; anträffat bl. i uttr. sluttande plan. Denna fråga har .. kommit in på ett sluttande plan, på hvilket den glidit oupphörligt utföre. Samtiden 1872, s. 307. De icke så få unga, som .. kommit hvad man kallar ”ut på det sluttande planet”. Rudin OrdUngd. 2: 77 (1900). Hellström RedKav. 220 (1933).
b) i uttr. mot vattenytan o. d. (svagt) sluttande plan; om markyta; jfr 1, 3 e. Hisinger Ant. 4: 11 (1828). SvUppslB 26: 428 (1935).
6) [utvecklat ur 4 f] flyg. om flygmaskin som, konstruerad efter principen tyngre än luften, är försedd med bärplan; dels i ssgrna AERO- o. FLYG-PLAN, dels elliptiskt för ngn av dessa. SvD(A) 1910, nr 194, s. 5. Planet gick i glidflykt ner på isen. Munsterhjelm Gård. 139 (1927). SvD(B) 1950, nr 102, s. 3. — jfr BI-, FLYG-, HYDRO-, JAKT-, MODELL-, MONO-, REA-PLAN m. fl.
7) om horisontellt plan (i bet. 3) l. horisontell markyta (l. i horisontellt läge befintligt ytformigt föremål) med särskild tanke på att planet osv. gm sitt höjdläge skiljer sig från andra plan osv. l. att det ingår i ett antal (sammanhörande) plan osv. med olika höjdläge; äv.: höjdläge, nivå; ofta i uttr. (bygga ngt) i ett, två osv. plan, (bygga ngt) i en resp. två osv. våningar l. etager. Ryggfenan och analfenan jämte stjertfenan tjena till styren, att ej kroppen faller aldeles i samma plan som vattenytan. VetAH 1806, s. 49. På en kulle, som endast obetydligt höjer sig öfver den omgifvande traktens plan, ligger Silo. LbFolksk. 764 (1892). En viadukt över järnvägen för att slippa den farliga korsningen i vägens plan. VästerbK 1927, nr 159, s. 3. Svalnäs skola .., som byggts i ett plan. SvD(B) 1951, nr 105, s. 16. — jfr ETAGE-, GATU-PLAN. — särsk.
a) (†) ss. beteckning för den (tänkta) plana yta som begränsas av den övre kanten av ett kärl i horisontellt läge. Vthi et öpet kärl kan man aldrig fatta jämpnlijka myckit watn, en gång som annan: medhan watnet öfuer planen anten hopar sigh i en olijka rågha, eller står hohlt vnder bräddarne. Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). Därs. B 1 b.
b) i uttr. i plan (stundom i planet), i fråga om vägkorsning o. d.: i en viss ifrågavarande vägs plan l. nivå, i samma plan l. nivå. SD(L) 1898, nr 361, s. 2. Dessutom korsar vägen på många ställen Västkustbanan i plan, och detta har vållat talrika olyckor. SvD(A) 1929, nr 329, s. 24.
8) konst. vart särskilt av ett antal partier av en målning l. reliefbild som framställas ss. befintliga på olika avstånd från åskådaren. Miniatursk. 41 (1784). Trots den säkraste anläggning (av en målning) uppstå oriktiga afstånd derigenom, att ett bakre plan rycker fram genom för stark färg, medan ett främre plan tryckes tillbaka genom sina dämpade färger. Estlander KonstH 117 (1867). När plastiken antager fördjupade bakgrunder och genom en olika stark modellering ställer sina figurer i flera plan, så råkar hon in på måleriets område. Upmark Lübke 216 (1872). PT 1898, nr 4, s. 3. — jfr MELLAN-PLAN.
9) (i sht förr) teat. kulissgata. Bergman Regi 328 (i handl. fr. 1837). Till höger (på scenen) spegelbord m. m. utgörande motstycke till spiseln. I andra plan ingången till Sarahs rum. Wijkander OSam 27 (1875; i scenanvisning). Alla de olika in- och utgångar eller de in- och frånträdesvägar till eller från scenen efter de olika kulissfacken (planer), å hvilka alla ”entréer” och ”sortier” eller placeringar skola äga rum. Josephson Teaterregie 34 (1892).
10) i bildl. anv. av 79.
a) nivå (se d. o. 3); äv. allmännare (utan tanke på höjdläge), symboliserande ett särskilt område av livet l. värkligheten l. mänsklig värksamhet o. d. Diskussionen fördes, stod, låg på ett högt, lågt plan. (Wieselgren har) fört kritiken på en högre plan. SvLittFT 1836, sp. 212. (Bebodda världarsförfattare skildrar) varelser på ett helt annat plan än vår jordiska. Rudin Odödl. 16 (1903). Religionen ligger på ett annat plan än vetenskapen. SvTeolKv. 1932, s. 31. (Matematiska) problem av något svårare natur än de, som kunna anses ligga på folkskolans plan. SFS 1937, s. 58. Tattarens intellektuella utrustning ligger delvis på ett annat, ett primitivare plan än den bofastes. Etzler Zig. 173 (1944). jfr ASTRAL-, KULTUR-PLAN.
b) symboliserande en mer l. mindre framskjuten ställning l. grad av betydenhet l. förmåga att göra sig gällande l. att tilldraga sig uppmärksamhet l. intresse; ofta om den mer l. mindre framskjutna ställning l. den mer l. mindre betydande roll som en (diktad) figur intager resp. spelar i ett skådespel l. en roman o. d.; särsk. i uttr. i första, andra planet. Det är ej konstkännaren eller vetenskapsmannen som här (dvs. i boken) framstår i första planet, utan den bildade turisten och den spirituella berättaren. Samtiden 1871, s. 411. Genom Cecilias upphöjande till ung dam kom hon själf i andra planet, och hennes ställning i hemmet blef en annan, än hvad den förut varit. Geijerstam KBrandt 32 (1904). I hvarje fall kommer för den, som lefver tillräckligt länge .. ett ögonblick, då framtiden ställer sig i andra planet. Thyrén 1AkadT 3 (1916).
c) (†) mil. i uttr. prima plan (jfr II 2 d), beteckning för den del av ett truppförband som utgjordes av officerare. Compagniet .. bestod af 107 man, förutan prima plan, alla med full montering. KKD 10: 196 (1702). Såsom Hans Kongl. Maij:t allernådigast bevilliat, det hela des krigsarmée här i Saxen stående skulle nu ifrån prima plan till den ringaste betiänte inräcknad blifva betalt. HH 24: 96 (1707).
II. planritning samt i närstående anv.
1) (i sht i fackspr.) bild som schematiskt visar hur ngt är (l. tänkes bli) uppbyggt l. konstruerat l. anordnat l. sammansatt o. d.; särsk. om dylik bild som visar ett föremåls osv. alla väsentliga delar l. partier tänkta ss. sedda rakt uppifrån l. ss. projicierade på ett o. samma (ovanför föremålet befintliga) horisontella plan (i bet. I 3); planritning; särsk. i fråga om (delar av) byggnader, fartyg, maskiner o. d.; ofta övergående i bet.: ngts uppbyggnad l. konstruktion l. anordning (sådan den ter sig på en planritning), den (grund)figur som ngt bildar (på en planritning). Carlberg SthmArchitCont. A 4 b (1740). Fig. 348 visar profil och plan af en dylik (skeppspanna) med vertikala rörgångar. Fock 1Fys. 509 (1855). Helgeandskyrkan (i Visby) är byggd öfver åttkantig plan. Hahr ArkitH 224 (1902). Plan av Invaliddômen i Paris. Dens. ArkitTid. 5: 64 (1928; text till bild). — särsk.
a) (numera knappast br.) om karta över ett område; äv. om reliefkarta. (Lantmätaren skall) sädhan Byen är afmäter notera qualiteten af jorden .. antäcknandes sådant på sielfwa planen. CivInstr. 263 (1643). Så är vedertaget at afbilda jordens yta på Planer eller Land-Chartor. VetAH 1782, s. 250. Former och contraformer till landkartor och planer af städer en relief kunna omedelbart öfver modellen .. förfärdigas af galvanisk koppar. SKN 1841, s. 95. Specialkort öfver särskilda hamnar och redder kallas planer. UB 7: 474 (1875).
b) i uttr. i plan, i plan projektion, motsatt: i profil. Inrättningen med hemlighuset, stallet och det gemensamma gödselhuset förtjänar afritas i plan. Barchæus LandthHall. 21 (1773). För att gifva ett begrepp om en förskansnings utseende, måste den aftecknas i profil och plan. Hazelius Bef. 7 (1836). VFl. 1933, s. 103.
2) [bildl. anv. av 1] tanke(kedja) som avser sättet för uppnående av ett l. flera syftemål l. för ordnande av de olika leden l. momenten i en värksamhet l. ett förehavande l. en framställning l. i ngns liv o. d.; framställning (förslag, utkast) i denna riktning; projekt; äv. med försvagad bet.: avsikt. Umgås med, välva stora planer. Uppgöra en plan l. planer för l. om l. till ngt. Utföra, värkställa en plan. Ha planer på ngt. PH 1: 274 (1720). Om ricksdagen hålles uti Norkiöping, så är min plan at flytta till Stockholm. Höpken 1: 390 (1769). Jag tänker just .. att .. underställa .. Fars bepröfvande den plan för min framtid, jag med oviss hand för mig tecknat. MoB 7: 25 (1802). Det syntes klart för alla, Svensk som Finne, / Att stora planer hvälfdes i hans (dvs. Döbelns) sinne. Runeberg 2: 115 (1846). Förslag .. angående .. den allmänna planen för (dövstum-)undervisningen. BetDöfstUnd. 1878, s. 4. Det torde vara tjenligt att vi .. säga några ord om vårt arbetes plan och uppställning. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. Föret. III (1885). De språkade och lade planer. Lagerlöf Mårb. 262 (1922). — jfr AMORTERINGS-, ANFALLS-, ARBETS-, BYGGNADS-, DIKNINGS-, FINANS-, FRAMTIDS-, FREDS-, FÄLTTÅGS-, HUGGNINGS-, HÄMND-, KRIGS-, KUPP-, KURS-, LEVNADS-, LÄRO-, LÄS-, LÖNE-, MOBILISERINGS-, MORD-, MOT-, NORMAL-, ODLINGS-, OPERATIONS-, RES(E)-, SPEL-, STRIDS-, STUDIE-, TIM-, UNDERVISNINGS-, UPPMARSCH-PLAN m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. ha i plan l. ha för plan att osv., ha för avsikt att osv. En fru i Westergylln .. har haft i plan att förge sin man. Choræus Bref 122 (1802). Vi hade nu för plan att köra rakt ned till sydligaste änden af ön. Ödman Hemma 160 (1896).
b) närmande sig l. övergående i bet.: planmässighet. Kellgren (SVS) 5: 327 (1790). De författare .., hvilka .. skrifva allt hvad någonsin faller dem in, utan afseende på ordning, sammanhang, plan, och konstreglor. 2SAH 7: 318 (1815). Sachsiska härens operationer saknade all plan. Ekelund 1FädH II. 2: 33 (1831). Det måste först och främst vara plan i reklamen. HandHantv. Hand. 3: 85 (1934).
c) (vard.) i pl., övergående i bet.: möjligheter, utsikter; i nekande o. därmed jämförliga satser. Det finns inga planer att hitta (pängarna). Wägner Norrt. 79 (1908). Det finns trafikproblem, som det inte finns några planer i världen att lösa. GHT 1939, nr 77, s. 8.
d) (†) i uttr. prima plan (jfr I 10 c), se PRIMA, adj.
3) om plan (i bet. 2) för ordnandet o. bebyggandet av stad, köping l. annan tätort; äv. om (det av staden bebyggda området med hänsyn till) bebyggelsens anordning o. d. För hvarje stad skall finnas plan för stadens ordnande o. bebyggande. Denna plan skall omfatta såväl byggnadsqvarter, som gator, torg och andra allmänna platser. SFS 1874, nr 25, s. 7. — jfr STADSPLAN.
4) [efter motsv. anv. i t.] om de parallella, vågräta linjer, på l. mellan l. över l. under vilka noterna (o. andra musikaliska tecken) anbringas; i ssgn NOT-PLAN; jfr NOT-SYSTEM.
Ssgr: A: (II 2) PLAN-ANLÄGGA; -ning (Polyfem V. 14: 4 (1812), Rydberg Myt. 1: 572 (1886)). (†) göra upp en plan l. disposition för (ett litterärt arbete) l. för behandlingen av (ämnet för ett litterärt arbete); planlägga; i sht ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare. (I poemet) saknas allt tecken till plananläggning, ja allt sammanhang. Polyfem V. 14: 4 (1812). Hammarsköld SvVitt. 1: 245 (1818: plananlagdt, p. pf. n.). Rydberg Myt. 1: 572 (1886: plananläggning).
(II 1) -BILD. (i fackspr.) bild framställande ngt i plan projektion l. sett rätt uppifrån. KrigVAH 1889, s. 138. På plan-kartan kommer enbart planbilden, ibland med höjdsiffror utsatta för enstaka punkter, till utförande. 2NF 13: 1161 (1910).
(II 1, 2) -DISPOSITION. byggn. anordning av ett byggnadsvärks olika delar i förhållande till varandra; planlösning. TT 1891, s. 7. (Arkitektens) byggnader utmärkas .. för förträfflig plandisposition. 2NF 21: 680 (1914). Tessin (d. y.) hade rörande ett slotts plandisposition följande regel (osv.). Josephson Tessin 2: 76 (1931).
(II 2) -EKONOM. jfr -ekonomi. SvD(B) 1947, nr 266, s. 11.
(II 2) -EKONOMI. planhushållning. Socialistisk planekonomi. SvGeogrÅb. 1933, s. 204.
(II 2) -ENLIG. som är i överensstämmelse med den uppgjorda planen; stundom: planmässig; ofta ss. adv. Lefrén Förel. 3: 186 (1817). Krigsmagtens tjenstbarhet beror hufvudsakligen på Krigs-Styrelsens riktiga sammansättning, och dithörande ärendens planenliga och driftiga gång. Hazelius Förel. 2 (1839). Tunnelbygget på Söder fortskrider fullt planenligt. NDA(A) 1933, nr 78, s. 16.
Avledn.: planenlighet, r. l. f.
(II 1) -FORM; pl. -er. (i fackspr.) den form som ngt har i horisontell genomskärning. Skall krysshvalf slås öfver ett rum hvars planform är en regelbunden polygon eller månghörning, så (osv.). Rothstein Byggn. 426 (1859). Rig 1931, s. 25.
(I 1 d) -HALVA, r. l. f. idrott. halva av idrottsplan. SvD(A) 1918, nr 172, s. 8. IdrIMar. 1935, s. 76.
(II 2) -HUSHÅLLA~020; -ning.
1) reglera produktion o. fördelning av nyttigheter (inom ett land o. d.) i enlighet med en allmän plan; i sht ss. vbalsbst. -ning. Åkerman EkonFramåtskr. 218 (1931: planhushållning). Får varje land planhushålla på egen hand (så osv.). GHT 1934, nr 54, s. 10. Hitlers planhushållning siktade på krig. SvD(B) 1947, nr 298, s. 4.
2) i p. pf., om land o. d.: vars ekonomiska liv karakteriseras av planhushållning. Ett planhushållat samhälle. GHT 1939, nr 235, s. 3. Obs! 1947, nr 18, s. 3.
Ssg: planhushållnings-motstånd(et). polit. MorgT 1945, nr 203, s. 5. Statsministern (P. A. Hansson) lanserade .. de sedermera i socialdemokratisk press flitigt brukade initialerna PHM (planhushållningsmotståndet) som beteckning närmast på (en kampanj som han trodde vara igångsatt av företagarvärlden mot socialdemokratiens strävanden ss. ledande till ofrihet). SvDÅb. 23: 53 (1946).
-HUSHÅLLARE~0200. vbalsbst. till -hushålla. GT 1934, nr 81, s. 17.
-HÄRD, se d. o.
(I 3, II 1) -KARTA, r. l. f. (i fackspr.) karta som framställer ngt i horisontell genomskärning l. med alla dess (väsentliga) delar l. partier projicierade till ett o. samma horisontella plan; karta av ngt i plan projektion; karta utan höjdkurvor, lutningsstreck o. d. (men med höjdsiffror för enstaka punkter); äv. anslutet till plan, adj. Melanderhjelm PVetA 1782, s. 27. En plankarta bör lämna upplysning om: vägar, byggnader, sjöar, vattendrag och administrativa gränser samt öppen, betäckt och sank mark. LbTopogr. 18 (1907). SFS 1933, s. 1082.
(I 7 b) -KORSNING. korsning av vägar i samma plan. TT 1898, Byggn. s. 137. SvD(B) 1934, nr 324, s. 2.
(I 3, 7) -LÄGE. (i fackspr.) ngts läge i visst plan l. viss nivå. TT 1894, Allm. s. 244. 2NF 13: 1161 (1910).
-LÄGGA; -ning. Möller (1807).
1) byggn. till II 1, 2, med avs. på byggnad l. byggnadskomplex l. bostadslägenhet: i detalj uttänka dess utförande o. därvid förse med erforderliga delar o. placera dessa i lämpligt läge (i förhållande till varandra); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Personer, som bo i 2 rums lägenheter, kunna äfven hafva anspråk på att få dem anständigt planlagda. TT 1895, Byggn. s. 61. Byggnaden (dvs. sanatoriet) planlägges så, att en af de för kvinnor afsedda hufvudafdelningarna helt eller delvis kan från återstående kvinnoafdelning afstängas för att upplåtas åt manliga patienter. TT 1899, Allm. s. 10. Välhållna bondgårdar av den ålderdomliga kringbyggda typen eller av nyare mera öppen planläggning. Sahlin SkånFärg. 30 (1928).
2) till II 2, med mer l. mindre abstrakt obj.: planera (se planera, v.1 1 b). Vill man .. göra affärer i stort, bör man framför allt akta sig att de icke planläggas illa. Carlén Köpm. 1: 229 (1860). Ingen förbrytare har ännu någonsin planlagt ett brott utan att förbise någon liten detalj. Ashton- Wolfe OndTjusn. 11 (1931).
-LÄGGARE. vbalsbst. till -lägga. Wingård Minn. 7: 78 (1847).
(II 2) -LÖS. Sjöberg FörslSAOB (1815).
1) (numera knappast br.) om person: som saknar (bestämd) plan (för ngt), som handlar utan plan. Det är lika oklokt at rycka i fält alldeles planlös, som at fjättra anföraren vid en viss ensidig plan. Lefrén Förel. 3: 244 (1817). Lindfors (1824).
2) om (i sht abstrakt) sak: som vittnar om frånvaro av bestämd plan; som sker l. utföres utan bestämd plan, ometodisk; ofta ss. adv. Wallquist EcclSaml. 1—4: 148 (1788). I följd af förutgången planlös afverkning äro bestånden inom våra skogar så ojemna .. att de (osv.). Björkman Skogssk. 63 (1868). En planlös, oförståndig och omåttlig läsning gör dig mera skada än nytta. Schück o. Lundahl Lb. 1: 34 (1901). KyrkohÅ 1928, s. 42.
Avledn.: planlöshet, r. l. f. särsk. till -lös 2. Grubbe EstetOrdl. (c. 1845). NoK 111: 106 (1931).
(II 1, 2) -LÖSNING. byggn. sätt varpå en byggnad l. ett byggnadskomplex l. en bostadslägenhet o. d. planlägges l. planlagts; jfr -lägga 1. TT 1895, Byggn. s. 12. Lägenhetens planlösning spelar .. för bostadsvärdet en ännu betydelsefullare roll än hustypen. Form 1937, s. 81.
(II 2) -MÄSSIG. [efter t. planmässig] som sker l. utföres i enlighet med en bestämd plan; systematisk, metodisk; väl genomtänkt. Rademine Knigge 3: 138 (1804: planmässigt, adv.). (G. III:s) företag voro icke alltid de planmässigaste. Phosph. 1811, s. 39. En planmässig utveckling av undervisningsverksamheten på jordbrukets område. SFS 1940, s. 1478.
Avledn.: planmässighet, r. l. f. Crusenstolpe Mor. 1: 250 (1840).
(I 3) -MÄTA; jfr -mätning 2. (i fackspr.) företaga mätningar inom (ett område) för att fastställa det inbördes läget av dess olika terrängpunkters projektioner på horisontalplanet. TT 1871, s. 333.
-MÄTNING.
1) (†) till I 3: planimetri. Holmberg 2: 415 (1795). Dalin (1855).
2) vbalsbst. till -mäta. (Han hade) på grund af verkställda undersökningar med plan- och höjdmätningar .. uppgjort förslag för (en) kanalanläggning. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 11, s. 11. SFS 1927, s. 982.
(I 1 b) -PÄNNINGAR, pl.
1) (†) avgift för nyttjanderätt av tomt. VDAkt. 1716, F III 7. Hvarje af oss (skall) årligen ärlägga uti Plan penningar för thenna Tomt Fyra Skil Specie. Därs. 1783, nr 566.
2) (förr) i utvidgad anv.: viss avgift som hjälprote skulle erlägga till stamrote (o. som skulle utgöra dess andel i kostnaden för torp, mulbete, gärdselfång o. vedbrand åt soldaten). KrigsKamCollKungör. 3/3 1806, s. 4. 1NJA 1899, s. 580.
(I 3, II 1) -RITNING. (i fackspr.) schematisk bild (ritning) som framställer ngt sådant det tänkes te sig i horisontell genomskärning l. med alla dess (väsentliga) delar l. partier projicierade i ett o. samma horisontella plan; plan projektion av ngt; särsk. om plan projektion som utgör konstruktionsritning till (ngn del av) en byggnad l. ett fartyg l. en maskin o. d.; jfr -karta. König Mec. 131 (1752). Plan och Facade-Ritningar til .. Saltpetter-Jord-Berednings-Verket. DA 1771, nr 4, s. 2. Med tillhjälp af spantritningen och med kännedom om spantafstånden uppdrager man långskepps- och planritningarna. Wrangel SvFlBok 434 (1898). Planritning (för väg), (dvs.) ritning angivande vägs planläge samt inom visst avstånd från väglinjen befintliga hus, terrängformationer, vattendrag, andra vägar o. dyl. TeknVet. VoV. 2: 294 (1928). särsk. bildl.; jfr plan, sbst. II 2. Inom Elementarverken äro de (bestämda lärokurserna) nödvändiga, .. såsom planritning för hela lärobyggnaden i hvarje serskilt ämne. Tegnér (WB) 6: 150 (1826). KyrkohÅ 1926, s. 57.
(I 4) -ROST. tekn. i eldstad: rost bestående av en horisontell l. ngt lutande, på regelmässigt sätt genombruten platta; motsatt: trapprost; äv. anslutet till plan, adj. TT 1871, s. 356. 2NF 23: 966 (1915).
(I 4) -SIKT. tekn. siktapparat bestående av ett antal ovanför varandra befintliga, horisontella siktramar med siktduk av olika grovlek. TT 1872, s. 119.
(I 7) -SKILD, p. adj. (i fackspr.) om vägkorsning: vari vägarna ligga i skilda plan. SvD(A) 1934, nr 37, s. 8. Att alla korsningar med andra trafikleder (landsvägar, järnvägar m. fl.) måste göras planskilda. NFMånKr. 1939, s. 69.
(I 3, II 1) -SKISS. (plan- 1930 osv. plane- 1897) skiss bestående av en planritning. TT 1897, Byggn. s. 43. (Han) besökte Starkottersgraven och gjorde planskiss av densamma. FoF 1942, s. 4.
(I 4) -SLID. tekn. slid bestående av en (vanl. rektangulär musselformigt urholkad) platta; motsatt: kolvslid. TT 1872, s. 303. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 505.
(I 4) -STEG. byggn. i trappa: steg bestående av en vågrät platta; motsatt dels: blocksteg, dels: sättsteg. TT 1894, Byggn. s. 43. HantvB I. 6: 197 (1938).
(I 4 (d)) -STEN. sten i form av en (slät) skiva, stenplatta; särsk. om var särskild av ett antal stenplattor använda till beläggning av trottoar l. golv o. d.; äv. om stenplatta som lagts framför eldstad för att skydda golvet mot nedfallande glöd l. bränder; äv. om konstgjord stenplatta; äv. koll. Trotoirer af plansten. Palmstedt Res. 51 (1778). Framför eldstäder bör plansten af en alns bredd eller en jernplåt af lika storlek anbringas. SPF 1856, s. 13. Golvet är lagt med plansten i rutmönster. Fatab. 1942, s. 70.
Ssgr: planstens-belagd, p. adj. Planstensbelagda sittnischer. Uppl. 1: 591 (1905).
-lagd, p. adj. Planstenslagd trottoar. Saxon Handelsb. 128 (1932).
(I 3, II 1) -TECKNING. (i fackspr.) planritning. SPF 1832, s. 288. SvTrädgK 1: 77 (1930).
-TYP. särsk. byggn. till II 1: (typ av) figur som en byggnad bildar i horisontell genomskärning. Fornv. 1925, s. 401. Palladios villabyggnader hava .. som regel en nästan kvadratisk grundplan med en symmetrisk och enhetlig indelning. .. I de genuesiska 1500-talspalatsen är denna plantyp vanlig. Rig 1931, s. 14.
(I 4) -VAGN. (i vissa trakter) lastvagn vars överrede väsentligen utgöres av ett flak. DN 1895, nr 9165, s. 4.
B: PLANE-SKISS, se A.
Avledn. (till I 3): -PLANING, r. mat. om kropp med visst antal plana gränsytor; i ssgn mång-planing.
PLANISK, adj. (†) = plan, adj. 1. Af fullkomligen goda bleck fordras, at de i det närmaste a) finnas jämn-tiocka, b) väl planiska och utan bugter. Rinman Jernförädl. 127 (1772). JernkA 1819, s. 103.
Spoiler title
Spoiler content