publicerad: 2015
polistillstånd
pol·is|till·stånd
substantiv
~et; pl. ~ • till tillstånd 2 polis 1
Singular | |
---|---|
ett polistillstånd | obestämd form |
ett polistillstånds | obestämd form genitiv |
polistillståndet | bestämd form |
polistillståndets | bestämd form genitiv |
Plural | |
polistillstånd | obestämd form |
polistillstånds | obestämd form genitiv |
polistillstånden | bestämd form |
polistillståndens | bestämd form genitiv |