publicerad: 2015
riktare
rikt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. riktarna • till rikta 1,2
Singular | |
---|---|
en riktare | obestämd form |
en riktares | obestämd form genitiv |
riktaren | bestämd form |
riktarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riktare | obestämd form |
riktares | obestämd form genitiv |
riktarna | bestämd form |
riktarnas | bestämd form genitiv |