publicerad: 2015
riktkarl
rikt|karl
substantiv
~en ~ar • person som utgör riktmärke vid truppuppställning
Singular | |
---|---|
en riktkarl | obestämd form |
en riktkarls | obestämd form genitiv |
riktkarlen | bestämd form |
riktkarlens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riktkarlar | obestämd form |
riktkarlars | obestämd form genitiv |
riktkarlarna | bestämd form |
riktkarlarnas | bestämd form genitiv |