SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
rimmare
rimm·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. rimmarna till rimma 1
Singular
en rimmareobestämd form
en rimmaresobestämd form genitiv
rimmarenbestämd form
rimmarensbestämd form genitiv
Plural
rimmareobestämd form
rimmaresobestämd form genitiv
rimmarnabestämd form
rimmarnasbestämd form genitiv