publicerad: 2015
ryckighet
ryck·ig·het
substantiv
~en ~er ryckig
Singular | |
---|---|
en ryckighet | obestämd form |
en ryckighets | obestämd form genitiv |
ryckigheten | bestämd form |
ryckighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryckigheter | obestämd form |
ryckigheters | obestämd form genitiv |
ryckigheterna | bestämd form |
ryckigheternas | bestämd form genitiv |