publicerad: 2015
sonare
son·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. sonarna • person som sonar ngt t.ex. ett brott
Singular | |
---|---|
en sonare | obestämd form |
en sonares | obestämd form genitiv |
sonaren | bestämd form |
sonarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sonare | obestämd form |
sonares | obestämd form genitiv |
sonarna | bestämd form |
sonarnas | bestämd form genitiv |