publicerad: 2015
stab
stab
substantiv
~en ~er • personal som biträder militär chef; samling medarbetare – I sammansättn. stabs-.
Singular | |
---|---|
en stab | obestämd form |
en stabs | obestämd form genitiv |
staben | bestämd form |
stabens | bestämd form genitiv |
Plural | |
staber | obestämd form |
stabers | obestämd form genitiv |
staberna | bestämd form |
stabernas | bestämd form genitiv |