SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
stabbe
stabbe substantiv ~n stabbar bräd­spel; hugg­kubb⟨vard.⟩ far
Singular
en stabbeobestämd form
en stabbesobestämd form genitiv
stabbenbestämd form
stabbensbestämd form genitiv
Plural
stabbarobestämd form
stabbarsobestämd form genitiv
stabbarnabestämd form
stabbarnasbestämd form genitiv