publicerad: 2015
stabbe
stabbe
substantiv
~n stabbar 1 brädspel; huggkubb2 ⟨vard.⟩ far
| Singular | |
|---|---|
| en stabbe | obestämd form |
| en stabbes | obestämd form genitiv |
| stabben | bestämd form |
| stabbens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stabbar | obestämd form |
| stabbars | obestämd form genitiv |
| stabbarna | bestämd form |
| stabbarnas | bestämd form genitiv |


