publicerad: 2015
stationera
stat·ion·era
[stat∫one´ra]
verb
~de ~t • förlägga
Finita former | |
---|---|
stationerar | presens aktiv |
stationeras | presens passiv |
stationerade | preteritum aktiv |
stationerades | preteritum passiv |
stationera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stationera | infinitiv aktiv |
att stationeras | infinitiv passiv |
har/hade stationerat | supinum aktiv |
har/hade stationerats | supinum passiv |
Presens particip | |
stationerande | |
Perfekt particip | |
en stationerad + substantiv | |
ett stationerat + substantiv | |
den/det/de stationerade + substantiv |
stationera om
• stationera om el. omstationera ngn/ngtInfinita former att stationera om infinitiv aktiv Presens particip omstationerande Perfekt particip en omstationerad + substantiv ett omstationerat + substantiv den/det/de omstationerade + substantiv