publicerad: 2015
stationera
stat·ion·era
[stat∫one´ra]
verb
~de ~t • förlägga
| Finita former | |
|---|---|
| stationerar | presens aktiv |
| stationeras | presens passiv |
| stationerade | preteritum aktiv |
| stationerades | preteritum passiv |
| stationera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att stationera | infinitiv aktiv |
| att stationeras | infinitiv passiv |
| har/hade stationerat | supinum aktiv |
| har/hade stationerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| stationerande | |
| Perfekt particip | |
| en stationerad + substantiv | |
| ett stationerat + substantiv | |
| den/det/de stationerade + substantiv | |
stationera om
• stationera om el. omstationera ngn/ngtInfinita former att stationera om infinitiv aktiv Presens particip omstationerande Perfekt particip en omstationerad + substantiv ett omstationerat + substantiv den/det/de omstationerade + substantiv


