publicerad: 2015
uppbrott
upp|brott
substantiv
~et; pl. ~ • det att hastigt lämna en plats
Singular | |
---|---|
ett uppbrott | obestämd form |
ett uppbrotts | obestämd form genitiv |
uppbrottet | bestämd form |
uppbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppbrott | obestämd form |
uppbrotts | obestämd form genitiv |
uppbrotten | bestämd form |
uppbrottens | bestämd form genitiv |