publicerad: 2015
uppbrottsorder
upp·brotts|order
substantiv
~n; pl. ~ uppbrott order 1
Singular | |
---|---|
en uppbrottsorder | obestämd form |
en uppbrottsorders | obestämd form genitiv |
uppbrottsordern | bestämd form |
uppbrottsorderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppbrottsorder | obestämd form |
uppbrottsorders | obestämd form genitiv |
uppbrottsorderna | bestämd form |
uppbrottsordernas | bestämd form genitiv |