publicerad: 2015
uppbrottsstämning
upp·brotts|stäm·ning
substantiv
~en ~ar • till stämning 2 uppbrott
| Singular | |
|---|---|
| en uppbrottsstämning | obestämd form |
| en uppbrottsstämnings | obestämd form genitiv |
| uppbrottsstämningen | bestämd form |
| uppbrottsstämningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| uppbrottsstämningar | obestämd form |
| uppbrottsstämningars | obestämd form genitiv |
| uppbrottsstämningarna | bestämd form |
| uppbrottsstämningarnas | bestämd form genitiv |


