publicerad: 2015
uppbrottsstämning
upp·brotts|stäm·ning
substantiv
~en ~ar • till stämning 2 uppbrott
Singular | |
---|---|
en uppbrottsstämning | obestämd form |
en uppbrottsstämnings | obestämd form genitiv |
uppbrottsstämningen | bestämd form |
uppbrottsstämningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppbrottsstämningar | obestämd form |
uppbrottsstämningars | obestämd form genitiv |
uppbrottsstämningarna | bestämd form |
uppbrottsstämningarnas | bestämd form genitiv |