publicerad: 2015
uppviglare
upp|vigl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑viglarna uppvigla
Singular | |
---|---|
en uppviglare | obestämd form |
en uppviglares | obestämd form genitiv |
uppviglaren | bestämd form |
uppviglarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppviglare | obestämd form |
uppviglares | obestämd form genitiv |
uppviglarna | bestämd form |
uppviglarnas | bestämd form genitiv |