publicerad: 2015
uppvik
upp|vik
substantiv
~et; pl. ~ • uppvikning
Singular | |
---|---|
ett uppvik | obestämd form |
ett uppviks | obestämd form genitiv |
uppviket | bestämd form |
uppvikets | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppvik | obestämd form |
uppviks | obestämd form genitiv |
uppviken | bestämd form |
uppvikens | bestämd form genitiv |