publicerad: 2015
urbygd
ur|bygd
substantiv
~en ~er • till ur- 1 bygd
Singular | |
---|---|
en urbygd | obestämd form |
en urbygds | obestämd form genitiv |
urbygden | bestämd form |
urbygdens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urbygder | obestämd form |
urbygders | obestämd form genitiv |
urbygderna | bestämd form |
urbygdernas | bestämd form genitiv |