publicerad: 2015
urhav
ur|hav
substantiv
~et; pl. ~ • hav från urtiden
Singular | |
---|---|
ett urhav | obestämd form |
ett urhavs | obestämd form genitiv |
urhavet | bestämd form |
urhavets | bestämd form genitiv |
Plural | |
urhav | obestämd form |
urhavs | obestämd form genitiv |
urhaven | bestämd form |
urhavens | bestämd form genitiv |