publicerad: 2015
utfall
ut|fall
substantiv
~et; pl. ~ 1 häftigt angrepp: hans utfall mot sin exfru2 resultat: utfallet av försöksverksamheten blev positivt
Singular | |
---|---|
ett utfall | obestämd form |
ett utfalls | obestämd form genitiv |
utfallet | bestämd form |
utfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
utfall | obestämd form |
utfalls | obestämd form genitiv |
utfallen | bestämd form |
utfallens | bestämd form genitiv |