SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
utmärka
ut|­märka verb ‑märkte ‑märkt förse med tecken för igen­känning: ​ut­märka el. märka ut en gränsut­göra tecken för: ​en minnes­sten ut­märker platsen där stadens store son vilarvara typisk för, karakterisera: ​det engagemang som ut­märker henne
Finita former
utmärkerpresens aktiv
utmärks (utmärkes)presens passiv
utmärktepreteritum aktiv
utmärktespreteritum passiv
utmärkimperativ aktiv
Infinita former
att utmärkainfinitiv aktiv
att utmärkasinfinitiv passiv
har/hade utmärktsupinum aktiv
har/hade utmärktssupinum passiv
Presens particip
utmärkande
Perfekt particip
en utmärkt + substantiv
ett utmärkt + substantiv
den/det/de utmärkta + substantiv
utmärka sig märkas genom sär­skilda egenskaper; göra sig bemärkt: ​hon ut­märkte sig med en fin tredje­plats
Ordform(er)utmärka sig