publicerad: 2015
utpendling
ut|pendl·ing
substantiv
~en • t.ex. från en tätort; till pendling 2
Singular | |
---|---|
en utpendling | obestämd form |
en utpendlings | obestämd form genitiv |
utpendlingen | bestämd form |
utpendlingens | bestämd form genitiv |