publicerad: 2015
vägrare
vägr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vägrarna vägra 1
Singular | |
---|---|
en vägrare | obestämd form |
en vägrares | obestämd form genitiv |
vägraren | bestämd form |
vägrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vägrare | obestämd form |
vägrares | obestämd form genitiv |
vägrarna | bestämd form |
vägrarnas | bestämd form genitiv |