publicerad: 2015
vikariat
vik·ari·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • tjänst som vikarie
Singular | |
---|---|
ett vikariat | obestämd form |
ett vikariats | obestämd form genitiv |
vikariatet | bestämd form |
vikariatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vikariat | obestämd form |
vikariats | obestämd form genitiv |
vikariaten | bestämd form |
vikariatens | bestämd form genitiv |