publicerad: 2015
avväga
av|väga
verb
‑vägde ‑vägt 1 pröva: avväga skälen för och emot2 bestämma med syftlinjer: avväga en kulles höjd3 avpassa: avväga sina rörelser
Finita former | |
---|---|
avväger | presens aktiv |
avvägs (avväges) | presens passiv |
avvägde | preteritum aktiv |
avvägdes | preteritum passiv |
avväg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avväga | infinitiv aktiv |
att avvägas | infinitiv passiv |
har/hade avvägt | supinum aktiv |
har/hade avvägts | supinum passiv |
Presens particip | |
avvägande | |
Perfekt particip | |
en avvägd + substantiv | |
ett avvägt + substantiv | |
den/det/de avvägda + substantiv |